livet...sorg...

Idag har min tankar vandrat till alla man förlorat genom åren. En hel del människor man älskar faktiskt. Jag kan inte beskriva i ord den senaste sorgen. Jag bara tycker att det är orättvist. Men livet verkar vara det. Det ska alltid försvinna någon man bryr sig om och älskar. Men det kanske blir bättre nästa år, inte vet jag.
Jag saknar min pappa. Det är jobbigt speciellt denna månad, man blir att tänka på alla minnen och man blir att tänka på hur lyckligt lottad man är då man har sina nära och kära i välbehåll. Jag skulle inte klara mig utan min familj och mina vänner. Jag är så glad att dom finns hos mig i alla stunder. Men jag vet att dom man har förlorat finns hos en och kommer och hälsar på i ens drömmar. Jag känner mig ibland inte ensam, jag vet att Pappa sitter uppe på ett moln och tittar ner på mig och han har alla dom man förlorat hos sig. Dom vakar över oss då det känns som mest tungt. Då det är som mest jobbigt så finns dom med oss i våra tankar och minnen.
Nu blir det jobbigt. Men jag bara måsta skriva av mig lite om all sorg i detta liv, det verkar som att det inte blir bättre hur man än lever sitt liv. Men det är väl så livet verkar vara....

Vila ifrid ni alla guldkorn vi har förlorat. Det allra senaste guldkornet, jag vet att dom andra guldkornen kommer att ta hand om dig där i pradiset. Dom kommer att se efter dig tills vi andra träffar er igen i den evighet som kommer sen. Det allra senaste guldkornet som lämnat oss kommer vi aldrig att glömma. Sorgen är stor och saknaden desto större.

stooora kramar

Bammen

Tänkvärda ord raring, älskar dej KRAM