Mka har alltid haft en speciell plats i mitt hjärta och det kommer han alltid att ha. Vi har nu varit tillsammans i 6år och 6 Månader. Vi har inte alltid dragit jämt, vi har inte alltid varit det bästa paret. Vi har inte alltid varit perfekta. Vi strider mer eller mindre. Ibland MER. Men vi älskar varandra. Det har Vi har är ju faktiskt varandra! Och utan Varandra har man ingenting. Mika betyder som sagt väldigt mycket för mig. Vi har gått igenom så mycket tillsammans, att man inte blir förvånad längre. Men alla hinder vi har gått igenom har gjort vårat förhållande starkare. Han har sina dåliga sidor, men han har även bra sidor. Vi har hunnit med mycket genom åren tillsammans. Vi skaffade en hund som första gemensamma ansvar en underbar blandis, Mila. Sedan kom våran ursöta gudomliga dotter Tilda som det andra gemensamma och det största ansvaret av alla. Och i min mage växer vårat gemensamma ansvar nummer 2. Det finns så mycket fint att minnas med våra 6 år tillsammans att det är omöjligt att nämna alla. Men jag minns dagen då jag visste att jag var hans och han var min. Dagen då han kom till Dinos med en röd ros och sa: Jag tycker om Dig. Inför ett fullsatt Dinos en fredag eftermiddag. Det var extremt pinsamt men nu i efterhand så sjukt fint av honom. Han kan ibland värka hård och lite egensinnig för dom som inte känner honom, men känner man honom på det sätt jag och hans närmaste vänner så är han en fantastisk människa med ett stort hjärta. Jag har alltid förundrats över hur hans tänker och hur han menar. Men med åren har det blivit lättare att förstå honom. Han är mitt allt. Utan honom är jag förlorad, när han inte är hemma känner jag mig vilsen, när han inte sover bredvid mig känner jag mig ensam. Ibland skäller jag på honom, ibland irriterar jag mig på honom, ibland vill jag bara gömma mig. Men han får mig oftast att bara vilja sitta ihopkurad i hans famn och bara vara som jag är. Mika har alltid sett det riktiga jag. Jaghar alltid sett igenom min klumpighet, min barnslighet, min envishet och framförallt mina humörsvängningar. ;) Men han har egentligen aldrig klagat på hur jag är. Men jag kan ibland klaga på hur han är, fast att jag egentligen vet att han bara vill väl. Jag älskar honom trots hans fel och brister. Han kommer alltid att vara min oavsett om vi är tillsammans resten av livet eller inte så kommer jag att älska honom för den han är och den han alltid har varit. Vi brukar säga att tillsammans är vi oslagbara! och det stämmer, tillsammans klarar vi allt. Älskar honom och jag vet att han älskar mig. Mika visar mig äkta och sann kärlek alla dagar mer eller mindre.

Kram Mamma Bammen