Det är det varje år detta datum.. 220594 det var dagen då du lämnade oss...

Det gör ont i hjärtat fast att jag inte var speciellt gammal då du försvann... Du lämnade oss med massor av frågor men inga svar... Sorgen syns i mitt ansikte... Tårar har slutat att falla.. Men dom faller i mitt hjärta alla dar...
Det är jobbigt att inte veta. Det är ännu värre att inte få några svar på dom frågor man har.. Men man får tänka att du har det bra och att Du fick ro i din själ.. Jag kommer aldrig att glömma och såren kommer aldrig att läkas. Ärren kommer att för evigt stanna kvar. Och varje år detta datum rivs dom upp igen... :/
Men livet stannar inte upp som det gjorde förr. Det fortsätter i vanligt takt, i samma anda som tidigare dagar. Dock sover jag bättre, känner ett inre lugn, en harmoni... Något större vakar över mig. Jag vet att jag låter mysko men jag tror inte att vi dör då vi dör. Jag tror att vi föds på nytt för att göra om dom saker vi gjorde fel i det liv vi lever nu. Jag tror inte på spöken, men jag tror att dom nära och kära vi förlorar alltid finns kvar i närheten och då vi har det som allra jobbigast så ger dom oss styrka. Dom finns där i det tysta och stäker oss. Det är vad jag tror vad tror du?!

Jag har aldrig trott på gud för om det fanns en gud skulle det inte finnas krig eller våldsbrott över huvudtaget. Vi skulle leva i lustgården utan ormen och vara allmänt lyckliga och ha massor med kids det skulle inte finnas andra problem heller allt skulle vara en enda lycka. Och det vet vi att det inte är. Så nej jag tror inte på gud. Men jag tror att vi föds i en annan tid och på en annan plats för att leva om det vi har gjort fel. Jag tror att vi alla kommer att träffas igen och att ingen har "försvunnit". Vi kommer alla att ses igen i en annan tid och dom man är menad att leva tillsammans med hittar man alltid.

Nå men detta inlägg är då ängnat till min älskade Pappa som dog den 220594 och jag saknar honom och det gör mina systrar samt andra vänner och släkt. Men som tidigare nämts det som gör ondast idag är frågorna och ovissheten som man aldrig får svar på. Men jag älskar dig Pappa och kommer alltid att göra det. Du finns för evigt i våra hjärtan och vi kommer aldrig att glömma dig. <3

Kram Mamma Bammen <3