Ledsen!
Men som sagt det har ju varit ganska mycket, jobbig förlossning då Ludwig kom till världen, Cheeky som varit sjuk, Tilda som har värsta trotsperioden nu. Och Mika och jag som haft det lite si och så ibland. Samt att jag känner att mina vänner inte får den uppmärksamhet dom behöver... :/ Ja man kan kanske säga att det egentligen är mitt dåliga samvete som spökar...
Ibland vill jag bara låsa in mig och gråta. Jag tänker på att jag nästan dog och att Mika kunde ha blivit ensam med båda barnen. Jag säger att jag inte mår dåligt av det. Men kanske jag gör det endå... Jag är rädd för att det ska hända igen... det enda jag ser är Mika sittande med Ludwig vit som ett lakan... jag vet att jag alltid är den starka och den som håller familjen flytande. Men ibland vill jag bara vara liten och få gråta utan att bli utfrågad om varför.. Jag älskar mina barn och min sambo. Men ibland vill jag bara ta semester från allt! fly fältet och bara gömma mig. Men jag är ett sådant kontroll freak och har blivit värre sedan Ludwigs förlossning. Jag vet inte varför. Jag kanske har kommit på att jag inte är gjord av stål och att jag oxo kan gå sönder...
Ussch vilket inlägg detta blev.. måsta bara få skriva av mig.. ibland har jag dessa dagar som jag bara känner att jag e minst i världen innuti men visar en sida som är gjord av stål!!!
Saknar även Pappa ganska mycket denna period... Jag vet verkligen inte varför... Jag vet egentligen ingenting just nu... :/ Men jag skulle verkligen behöva en kram av pappa och det går verkligen inte eftersom att han inte finns mera... :(
nej nu ska jag krama mina barn o mysa med dom innan det är dags att sova för dom.
Kram Mamma Bammen
p.s detta e inte ett tyck synd om mig inlägg!!!!!!! Bara ett skriva av mig inlägg!!!
Usch vad jobbigt när såna perioder kommer.
Det låter ju som det varit mkt för dig nu och under graviditet och amning är man ju lite extra "känslig" och trött så det är inet konstigt.
Men tillåt dig att vara "lat" att få gråta, att få göra det du känner och inte vad andra förväntar sig utav dig!
Kanske du och sambon och ja lillen måste väl nästan komma med ;-) och åk på en hotellnatt, bara vara och bara prata och lyxa till det lite. Slippa tvätt, disk och matlagning.
Usch vad jobbigt. Men TYVÄRR kommer det såna "perioder" i livet... speciellt efter en förlossning då kroppen fortfarande e svag "innanför". hoppas d hjälpte lite att få skriva av sig... Gör som Ninni föreslog far på en minisemester o NJUT av livet! Kramar!
Jag finns alltid här :) <3 kramar om massor
Tufft just nu gumman, det är jobbigt när man har mycket runt sej och är trött och har för höga krav på sej själv för det har du rätt ofta ser du,och så glömde du nog att vila ordentligt efter att Ludwig kom. Du vet att jag finns bara ett telefonsamtal bort eller 20 minuter med bil. Kom oxå ihåg att du är en super person och fantastisk mamma. Älskar dej. Kramar/mamma
Livet blir lätt upp och ner, speciellt med en trotsig treåring och en liten som är helt beroende av dig. Dessutom en sambo, en hund, en kracklig häst, ett hus att ta hand om.. Men vet du, man måste ta tid för sig själv ibland. Om det sen är att sätta sig ner och bara gråta ifred, fika med sina vänner, ta en ridtur, gå en promenad, vad som helst, bara du känner att du gör det för DIN skull, inte pga dåligt samvete mot någon annan. Jag finns här, ett samtal bort, eller några minuters bilväg! Våga fråga om hjälp, Malin! Kram
Tack ni underbara Människor! jag är så glad att jag har er runtomkring mig! Och ja det är ibland ganska svårt att komma ihåg sig själv. Men det är tur att jag har vänner o familj som er som finns där oavsett vad! Kramar till er i massor!!!
tänker på dej :) kramar
Jag finns också här!<3 Även fast jag är världsämst på att komma och hälsa på. Bamsekram
